Nationalmuseum förvärvar verk av kvinnliga skulptörer

Nationalmuseum har de senaste åren gjort en aktiv satsning på förvärv av verk av kvinnliga skulptörer. Förvärven har varit en del i ett större projekt för att samla kunskap om och sprida ljus över kvinnliga bildhuggare som var verksamma vid förra sekelskiftet. Resultatet presenteras i en utställning på Nationalmuseum under våren samt i en engelskspråkig antologi.

Att vara skulptör var länge betraktat som ett manligt yrke. Det var tungt och smutsigt att skulptera, och det ansågs inte lämpligt för kvinnor. Dessutom tog skulpturer ofta plats i det offentliga rummet och avbildade ofta nakna kroppar, vilket också det var problematiskt. Trots det utbildade sig flera kvinnor till just skulptörer under slutet av 1800-talet. De flesta reste efter studierna till kontinenten, framför allt till Paris. Där mötte de nya konstnärliga ideal och möjligheter till att verka på en större konstmarknad. De kvinnliga skulptörerna blev skickliga på att hitta nya vägar och samarbeten, inte minst inom konsthantverket som vände sig till en bredare kundkrets. Flera av dem hade stora framgångar på utställningar, och många blev kvar i Paris större delen av sina liv.

De kvinnliga skulptörernas verk blev vida spridda och populära, ömsom rosade, ömsom kritiserade. De genrer som kvinnliga skulptörer specialiserade sig i – till exempel känsloladdade scener och små statyetter med genremotiv, ofta utförda i samarbete med konstindustrin – var under stora delar av 1900-talet inte prioriterade områden för konsthistorieskrivningen eller konstmuseers samlande. Detta innebar att många av dem mer eller mindre glömdes bort.

I och med förvärvssatsningen finns idag cirka 30 skulpturer utförda av ett tiotal kvinnliga skulptörer verksamma kring sekelskiftet 1900 i Nationalmuseums samlingar. Hälften av skulpturerna är förvärvade under de senaste fem åren.

Bland skulpturerna finns flera av Agnes de Frumerie (1869–1937). Hon är en av de kvinnor som hade en lång och framgångsrik karriär i Frankrike, men som tidigare endast varit representerad med ett större verk i svenska statens samlingar (August Strindberg, inköpt 1969). Under de senaste åren har samlingarna utökats med inte mindre än tre skulpturer av de Frumerie: reliefen Source d’or eller Kampen för tillvaron (1900), Undine (ca 1901) och figurgruppen Mormodern (1905).

En annan skulptör som samlingarna berikats med flera verk av de senaste åren, är skulptören Alice Nordin (1871–1948). Hon var den första kvinnliga skulptören i Sverige som fick ha en separatutställning, 1911. Hennes verk blev oerhört spridda och populära, inte minst för att statyetterna reproducerades av Gustavsbergs porslinsfabrik. Hennes lampor göts i brons av Herman Bergmans konstgjuteri och Böhlmarks lampfabrik. Hon var också en flitigt anlitad porträttkonstnär och museets samlingar ingår nu porträtten av Friherinnan Märtha Cederström (1910) och Fru Clara Lachmann (1912).

Antoinette Råström Vallgren (1858–1911) hör till en av de skulptörer som tidigare inte fanns representerad i samlingarna. Hon var vid sekelskiftet 1900 en mycket uppskattad konstnär i Paris och skapade både skulpturer och skulpterade bokband i en symbolistisk stil som tilltalade dåtidens samlare. Skulpturen Johannes Döparen som barn (1893) hör till hennes mest uppmärksammade verk.

– Det känns extra roligt att de senaste årens förvärv av kvinnliga skulptörers verk nu kan visas i en samlad utställning. Många av skulpturerna har inte visats på mycket länge, och vissa har inte visats alls förut i ett musealt sammanhang. Det känns betydelsefullt att skapa detta utrymme för dem, säger Linda Hinners, intendent med inriktning på skulptur på Nationalmuseum.

Utställningen Härligt att vara skulptör! Svenska kvinnliga konstnärskap 1880-1920 visas på Nationalmuseum från den 17 mars till och med den 11 september 2022. I samband med utställningen ger Nationalmuseum i samarbete med svenska och utländska forskare och skribenter ut en engelskspråkig antologi om nordiska kvinnliga skulptörer.

Nationalmuseum har inga statliga medel att förvärva design, konsthantverk och konst för utan samlingarna berikas genom gåvor och privata stiftelse- och fondmedel.

Inventarienummer:
Agnes de Frumerie, Mormodern, 1905. NMSk 2365.
Agnes de Frumerie, Source d’or eller Kampen för tillvaron, 1900. NMSk 2362.
Agnes de Frumerie, Undine, ca 1901. NMSk 2396
Ida Matton, Lokes straff, 1897. NMSk 2409.
Ida Matton, Porträttstudie möjligen föreställande Matilda Hanström Berendt, 1891. NMSk 2353.
Ruth Milles, Yvonne, Bretagnsk flicka, 1903. NMSk 2387.
Ruth Milles, Två bretagnska flickor, ca 1901. NMSk 2406.
Alice Nordin, Friherinnan Märtha Cederström, 1910. NMSk 2389.
Alice Nordin, Fru Clara Lachmann, 1912. NMSk 2390.
Alice Nordin, Kvinnobyst, variant på Andante Patetico, ca 1911. NMSk 2395.
Antoinette Råström Vallgren, Johannes Döparen som barn, 1893. NMSk 2397.
Märta Sparre (Améen), Två hästar, ca 1902. NMSk 2400
Gerda Sprinchorn, Israels faster, 1905. NMSk 2398.
Gerda Sprinchorn, Storebror, ca 1905. NMSk 2359.
Gerda Sprinchorn, Sittande flicka, 1905. NMSk 2394.

För pressinformation
Linda Hinners, skulpturintendent, linda.hinners@nationalmuseum.se, 08-5195 4404
Hanna Tottmar, pressansvarig, press@nationalmuseum.se, 08-5195 4400