Nationalmuseum förvärvar nyckelverk i svensk nyklassicism

Nationalmuseum har förvärvat en målning av Per Krafft d.y (1777-1863) föreställande den blinde före detta generalen Belisarius. Målningen bör räknas som ett av de främsta svenska verken utfört i den franska nyklassicismens anda.

Per Krafft d.y. fick som nittonåring Konstakademiens resestipendium 1796, delvis som en följd av att Jonas Åkerström (1759–1795) som vistats på stipendium i Rom, hastigt avled året dessförinnan, endast 36 år gammal. Krafft begav sig till Paris där han under tre år, som ende svensk, studerade för Jacques-Louis David (1748–1825). David hade ett större antal elever och i hans undervisning, som vid denna tid bedrevs i Louvren, lades tonvikt på måleri- och teckningsteknik, modellering och naturstudium, ständigt med antiken som ideal.

Påverkan från David är uppenbar i Kraffts målning som bör räknas som ett av de främsta svenska verken utfört i den franska nyklassicismens anda. Här återfinns den strama klassiska arkitekturen i bakgrunden och en skulptural verkan i figurteckningen. Även färgskalan minner om Davids verk, med fina konstraster mellan Belisarius och pojkens kläder – i vitt och gönt och rött – deras hudtoner och den reflekterande metallens glansiga yta i bältet och hjälmen. Figurerna står nästan ut i relief mot bakgrundens ljusbruna, gula och blågråa toner. Verket utfördes 1799 och skickades tillsammans med tre andra målningar – Frygisk lyrspelare i meditation, Paris och Kärleken – till Stockholm för att ställas ut på Konstakademien 1801.

Motivet av den framgångsrike bysantinske generalen Belisarius som reducerats till blind tiggare blev populärt under 1700-talets senare del genom Jean-François Marmontel's (1723–1799) roman Bélisaire från 1767. Som straff för att generalen skulle ha konspirerat mot honom, ska kejsar Justinianus ha låtit sticka ut Belisarius ögon varefter han fick tigga vid Roms portar. Genom användningen av motivet gavs möjlighet att i allegorisk form rikta kritik mot samtida tyranniska furstar. Det är heller inte förvånande att Kraffts lärare, republikanen David, hade tagit sig an motivet i en berömd målning från 1781, idag i Palais des Beaux-Arts, Lille. Ett annat berömt exempel är utfört av en annan av Davids elever, François-Pascal-Simon Gérard (1770–1837), i dag i Getty Museum, Los Angeles.

Krafft understryker ämnets patos genom den allvarliga stämning som genomsyrar hans verk i allmänhet och i synnerhet i detaljer som att den gamle soldaten använder sin hjälm för att samla de allmosor han får. Per Krafft d.y. fick ett långt liv. Han utnämndes till hovmålare och professor vid Konstakademien. Under sin karriär kom han i första hand att verka som porträttmålare.

Nationalmuseum har inga statliga medel att förvärva konsthantverk och konst för utan samlingarna berikas genom gåvor och privata stiftelse- och fondmedel. Förvärvet har möjliggjorts genom ett generöst bidrag från Hedda & N.D. Qvists Minnesfond.

Inventarienummer: NM 7468

Mer information

Daniel Prytz, intendent, daniel.prytz@nationalmuseum.se, 08-519 543 06

Mattias Robertson, pressansvarig, press@nationalmuseum.se, 0767-23 46 32