Konserveringen av Den botfärdiga Magdalena

Målningen Den botfärdiga Magdalena har på grund av sitt skick inte visats på länge. Förra året genomfördes en genomgripande konservering för att avlägsna lager av smuts, fernissa och missfärgningar. Efter 200 timmars arbete går det återigen att se de utsökta detaljerna i målningen som visas i utställningen Mörkrets mästare till och med den 30 mars.

Målningen Den botfärdiga Magdalena har länge funnits i museets samlingar, men har inte visats på museet på årtionden på grund av det skick den var i. Tjocka lager av smuts och kraftigt gulnad fernissa täckte ytan och det fanns missfärgade retuscher från tidigare restaureringar. I samband med ett forskningsprojekt kring museets samling av italienskt måleri undersöktes den 2011 av Nationalmuseums målerikonservator Britta Nilsson. Efter ett första rengöringsprov var det tydligt att målningen var av hög konstnärlig kvalitet. Under 2013 genomfördes därför en genomgripande konservering av verket som nu går att se i utställningen Mörkrets mästare i Nationalmuseums tillfälliga lokaler på Konstakademien.

Ytterligare en anledning till att målningen har uppmärksammats nu är ny kunskap om den grupp målare som konstnären tillhörde. Länge var han bara känd som Cecco del Caravaggio, elev till den store mästaren Caravaggio, men på senare tid har vissa forskare identifierat honom som konstnären Francesco Boneri. Boneri levde i Rom vid 1600-talets början och målade altartavlor till kyrkorna och stafflimålningar för privata konstsamlare med såväl religiösa som profana motiv.

Den botfärdiga Magdalena är troligen målad för en privat beställare. Den kom till Sverige 1804 genom ett statsköp från den romerske konsthandlaren Nicola Martelli. Under många år hängde den på Kalmar slott som en deposition från Nationalmuseum. Målningen är utförd på en grov linneduk som preparerats med en tunn, rödaktig grundering. Konstnären la därefter på ett tunt, mörkbrunt skikt över hela ytan innan han målade figuren. Det underliggande färgskiktet användes för att förstärka kontrasterna mellan ljus och mörker. Tunt målade, halvtransparenta skuggade partier ställs mot täckande pastosa delar av färgskiktet. Exempel på det senare är hudfärgen som innehåller mycket blyvitt.

Konstnären gjorde sin egen oljefärg genom att blanda pulveriserade pigment med linolja. Till Maria Magdalenas bruna mantel har han använt sig av organiska jordfärger, såsom ockra eller brun umbra. Ärmen på hennes blå klänning är målad i azurit, ett mineralpigment som med tiden brutits ned och förlorat sin ursprungliga intensitet. Hudfärgen är förhållandevis tjockt målad, med tydliga penseldrag i de mest pastosa delarna. Ansiktets detaljer är förvånansvärt väl bevarade. Detta gäller till exempel den röda färgen på läpparna och på kinderna. I håret syns tunna penseldrag som understryker lockarnas fall.

När konserveringen av målningen påbörjades avlägsnades först smutsen på ytan med destillerat vatten. Då blev resningarna i originalfärgskiktet och små färgbortfall synliga. Detta gällde särskilt de bruna jordfärgerna i manteln. Färgskiktet stabiliserades genom att fästa den lösa färgen med störlim och värmespatel. Först därefter kunde den kraftigt gulnade fernissan avlägsnas millimeter för millimeter. Till detta användes lösningsmedel som inte påverkar målningens originalfärg. Oljemålningar som är över 400 år gamla är förhållandevis robusta och tål relativt starka lösningsmedel. Även äldre missfärgade övermålningar togs bort. Rester av smuts och fernissa skrapades bort ur fördjupningar i färgskiktet med hjälp av skalpell. De knappnålsstora färgbortfallen kittades och retuscherades så att de inte längre var synliga för blotta ögat. Till retuscherna användes vattenbaserade akvarellfärger, som vid behov kan avlägsnas utan att riskera att skada originalfärgskiktet.

Efter 200 timmars konservering går det återigen att se de många utsökta detaljerna i målningen; helgonets känsligt målade hud, hennes nästan genomskinliga tårar och ljuset från ateljéfönstret som speglas i den lilla glasflaskan.

Länk till en kort film om konserveringen av Den botfärdiga Magdalena: http://vimeo.com/83576710

Utställningen Mörkrets mästare visas till och med den 30 mars 2014 i Nationalmuseums tillfälliga lokaler på Konstakademien på Fredsgatan 12.

Ytterligare information
Carina Fryklund, intendent Samlingarna med Statens porträttsamling
carina.fryklund@nationalmuseum.se, 08-5195 4475
Hanna Tottmar, pressansvarig, hanna.tottmar@nationalmuseum.se, 0767-23 46 32

Bildtext
Cecco del Caravaggio (Francesco Boneri), Den botfärdiga Magdalena. Foto: Anna Danielsson/Nationalmuseum.