Förvärv av blomsterstilleben av Berjon till Nationalmuseum

Nationalmuseum har förvärvat ett exceptionellt blomsterstilleben av den franske konstnären Antoine Berjon som hör till de verkliga stjärnorna i konstens Frankrike omkring år 1800. Målningen kompletterar Nationalmuseums samlingar, som hittills saknat exempel på detta blomstermåleri som var en omåttligt populär genre runt sekelskiftet 1800.

Antoine Berjon (1754–1843) inledde sin konstnärliga bana med att rita mönster åt sidenfabrikörer i hemstaden Lyon. Denna verksamhet fordrade djupgående botaniska kunskaper och en skicklig tecknarhand för att omsätta desamma i bild. Steget till att måla i olja var alltså naturligt och inte särskilt stort. 1794 slog sig Berjon ned i Paris där blomstermåleriet upplevde en renässans sedan ett antal nederländska konstnärer som flyttat dit ägnade sig åt det med ny energi. Den främste av dessa var Gerard van Spaendonck (1746–1822) som var professor i blomstermåleri vid Paris botaniska trädgård. Liksom denne holländske konstnär var Berjon även verksam som miniatyrmålare. I bägge fallen bidrog miniatyrmåleriets teknik till en förnyelse av blomstermåleriet. Jämfört med 1600-talets nederländska stilleben är motiven målade med tunt pålagd färg och ger ett lättare, mer dekorativt intryck. Dessutom har 1600-talets ofta intrikata symbolik fått ge vika för en mer uttalad strävan efter skön illusionism, men också ett drag av geometrisk abstraktion.

Nationalmuseums nyförvärvade målning är en av Berjons allra största i en produktion som är relativt liten. Detta slags måleri tog mycket tid och stor noggrannhet i anspråk varför storleken och graden av illusionism korresponderade med priset för den färdiga målningen. Antalet blomstermålare var många och kvaliteten lika varierande som på vilken marknad som helst. I målningen syns rosor, pioner, liljor, tulpaner och andra växter i olika stadier av blomning. På bordet står en fruktkorg som svämmar över med persikor, päron och vindruvor. På en av rosorna syns en humla som kanske kan tolkas som en referens till 1600-talets stilleben. Men medan insekterna – skalbaggar och flugor – i de senare ofta står för nedbrytning står humlan i detta fall för växternas reproduktion.

Berjon återvände så småningom till Lyon där han blev professor i blomsterformgivning vid École des Beaux-Arts, som var nära knuten till stadens sidenindustri. Här blev han den mest eftertraktade mönsterformgivaren men hamnade så småningom i konflikt med skolans ledning och fick avgå. De återstående 20 åren av sitt liv fortsatte han att skapa och undervisa men från en ganska isolerad position.

– Att kunna förvärva en målning som denna trodde vi aldrig skulle bli möjligt. Det finns inte särskilt många av det enkla skälet att varje målning fordrade en enorm arbetsinsats av konstnären. Berjons stilleben var ett av de få betydande verken som fanns kvar på marknaden och tack vare dess höga kvalitet kan vi förmedla varför blomstermåleriet var så högt värderat omkring sekelskiftet 1800, säger Carl-Johan Olsson, intendent med inriktning 1800-talets bildkonst på Nationalmuseum.

Nationalmuseum har inga statliga medel att förvärva design, konsthantverk och konst för utan samlingarna berikas genom gåvor och privata stiftelse- och fondmedel. Förvärvet har möjliggjorts med donationsmedel ur Wiros-fonden.

Inventarienummer:
Antoine Berjon, Stilleben med blomsteruppsättning och fruktkorg, ca 1800. Olja på duk. NM 7582.

För mer information
Carl-Johan Olsson, intendent, carl-johan.olsson@nationalmuseum.se, 08-5195 4324
Hanna Tottmar, pressansvarig, press@nationalmuseum.se, 08-5195 4400