Nyförvärv: Fem målningar av Christoffer Wilhelm Eckersberg

Nationalmuseum har utökat sin samling av dansk konst med inte mindre än fem verk av Christoffer Wilhelm Eckersberg. Vart och ett av dem representerar olika sidor av Eckersbergs konstnärskap. Från studieåren i Paris via konstnärlig pånyttfödelse i Paris och Rom till den etablerade men aldrig stillastående tillvaron i Köpenhamn.

Christoffer Wilhelm Eckersberg (1783-1853) innehade danska konstakademins resestipendium under åren 1812-16, men lämnade Köpenhamn för Paris redan 1810. Där studerade han under cirka ett år för Jacques-Louis David. Eckersbergs konst betraktas ofta i ljuset av lärarens, men faktum är att han vistades i Paris i över ett år innan han påbörjade sina studier för David. Oidipus och Antigone från 1812 är intressant i detta sammanhang. Mötet med konstskatterna i Paris blev överväldigande för Eckersberg, som i november 1811 skrev hem och berättade att han drabbats av mindervärdeskomplex. Ett år senare meddelade han att nu kände han sig som en del av konstlivet.

Kan Oidipus och Antigone ha spelat en betydelsefull roll i återupprättandet av självförtroendet? Målningen bör ha varit en av hans dittills största utmaningar. I synnerhet i fråga om att i kompositionen skapa rumsverkan genom att låta ljuset samspela med strategiskt placerade bildelement. Målningens höga kvalitet visar att Eckersberg nådde en viss mognad och realiserade mycket av sin potential redan innan han steg in i Davids ateljé.

Från Paris gick Eckersbergs resa till Rom, där han stannade i drygt tre år innan hemresan till Köpenhamn. I Rom utvecklades hans konstnärskap ytterligare, något som inte minst är tydligt i hans berömda vyer från staden och dess omgivningar. Vid sidan av dem målade han ett mindre antal figurmotiv varav Una Ciociara (efter Ciociaria, ett område i närheten av Rom) från 1816 är det sista. Den mycket höga tekniska kvaliteten sammanfattar mycket av Eckersbergs konstnärliga utveckling i Italien. Dessutom är konstverkets tillblivelse ovanligt väl dokumenterad. Eckersbergs dagbok visar att han konstruerade sin bild av romarinnan omsorgsfullt. Bland annat betalade han hyra för modellens dräkt under två veckors tid. Hemma i Köpenhamn blev målningen senare betydelsefull genom att Eckersberg använde den i sin undervisning och lät eleverna kopiera bilden.

Tillbaka i Köpenhamn blev Eckersberg år 1818 professor vid konstakademin. Året därpå fick han sitt dittills mest prestigefulla uppdrag, att måla kung Frederik VI:s porträtt med familj. Arbetet inleddes med att måla kungens porträtt i profil, en framställning som kom att bli officiell och som mångfaldigades både av Eckersberg själv och av kopister. Nationalmuseums version från 1820 är troligen den andra i raden av konstnärens egenhändiga. Denna version beställdes av kungen som gåva till José Maria O’Neill, irländsk handelsman och dansk generalkonsul i Lissabon.

I sin dagbok nämner Eckersberg ofta Rasmus Borch. Han var konstsamlare och beställde av Eckersberg bland annat porträttet av sin dotter Karen Margrethe Borch. Porträttet är speciellt på flera sätt. Dels avbildas modellen nästan i helfigur, dels har en illusionistisk ram målats runt motivet. Av Eckersberg finns ytterligare ett liknande verk med en målad ram, en aktstudie (idag på Louvren) som såldes av Eckersberg till samme Borch. I likhet med den och andra av konstnärens aktstudier har även porträttet en känslig och klassiskt sval framställning av huden, det vill säga en kombination av verklighet och ideal som Eckersberg tillämpade livet ut.

Som professor vid konstakademin bodde Eckersberg i en våning på Charlottenborg i Köpenhamn. Den nyförvärvade teckningen visar tre av bostadens rum i fil. Av motivet framgår att Eckersberg gärna gav sig i kast med perspektiviskt utmanande motiv samtidigt som det ger en inblick i hans konstnärliga tillvaro. På väggarna hänger målningar som befinner sig i olika stadier av fullbordan. Någon står på golvet och några saknar ram. Till höger på väggen i rummet längst in hänger ett motiv som verkar vara identiskt med Klostergården i San Lorenzo Fuori le Mura (idag på the Art Institute of Chicago). Den målade Eckersberg 1824 och sålde samma år, vilket torde innebära att även teckningen kan dateras till denna tid.

Med nyförvärven kan Nationalmuseum berätta historien om ett ovanligt långt och framgångsrikt konstnärskap. Det genomslag Eckersberg fick under sin levnad i Danmark upplever hans konst åter idag fast internationellt, då målningar kontinuerligt förvärvas av museer och samlare världen över.

Förvärven har möjliggjorts genom donationsmedel ur Wirosfonden och Sophia Gieseckes fond. Nationalmuseum har inga egna medel att förvärva konst och konsthantverk för utan samlingarna berikas genom gåvor och privata stiftelse- och fondmedel.

Presskontakt
Carl-Johan Olsson, intendent, carl-johan.olsson@nationalmuseum.se, 08-5195 4324
Hanna Tottmar, pressansvarig, press@nationalmuseum.se, 0767-23 46 32